I snart 60 år har Rolling Stones existerat, en bedrift som gör dom till världens äldsta rockband. Väl värt att uppmärksamma och också ett utmärkt tillfälle att ta en närmare titt på en av världens mest kända bandlogotyper. Hur kom den egentligen till? Stämmer ryktet att det är Andy Warhol som har skapa den? Vad fick upphovsmannen betalt och vad är det som gör den till en bra logotyp? Det och andra frågor får sina svar nedan men först: För att få den rätta Stones-känslan inleds denna artikel som brukligt vid Stones konserter med ”Start Me Up”:

 

 

Den klassiska konsertöppningslåten "Start Me Up", från "Live at the Max" (1990).

 

 

Start Me up: Så började historien om Rolling Stones

 

Historien om Rolling Stones tar egentligen sin början redan 1960 (även om 1962 är det år som officiellt räknas). Det var nämligen då skolkamraterna Mick Jagger, Keith Richards och gitarristen Brian Jones träffades. Gemensamt var att de alla gillade amerikansk blues och rhythm and blues-musik. Grabbarna startade snart en grupp bestående av Mick Jagger (sång), Keith Richards (gitarr), Brian Jones (gitarr), Ian Stewart (piano), Dick Taylor (bas) och Tony Chapman (trummor).

 

Efter en demoinspelning som nobbades 1962 lämnade Taylor gruppen och ersattes snart av Bill Wyman och i samma veva byttes även trummisen Tony Chapman ut mot Charlie Watts.

 

 

Rolling Stones anno 1962.

 

1962 var också detta år som bandet fick sitt namn: Idén till varför man skulle heta Rolling Stones lär ha var väldigt slumpmässig och ha sitt ursprung i att Brian Jones en dag satt i ett telefonsamtal med tidningen ”Jazz News” för att lägga in en annons där man sökte efter spelningar. Då man ännu inte hade något bandnamn utbröt viss panik då personen på Jazz News undrade vad de hette. Valet föll på det som låg framför dem, plattan ”The Best of Muddy Waters” och öppningslåten på skivan som var ”Rollin’ Stone Blues”.

 

2012 firar Rolling Stones 50 år som band vilket bland annat firas med en samlingsplatta kallad ”Grrr” vilken inkluderar två nya låtar ”Doom & Gloom” (se längre ner) och ”One Last Shot”.

 

 

Historien om Rolling Stones ”Tounge & Lip-logo”

 

Rolling Stones "Lip & Tongue-logo".

 

Rolling Stones ”Tounge & Lip-logo” har bland annat röstats fram som bästa bandlogotyp genom tiderna och också en av världens mest välkända logotyper alla kategorier.

 

Symbolen lever upp till allt som en bra logo kräver: Den är enkel, det fungerar bra i få färger och är publiceringsbar i olika storlekar och dessutom är den lätt att känna igen. Och kanske viktigast av allt: den har ett uttryck som hänger ihop med vad bandet kommunicerar genom en blandning av vildhet, sensualism/sexighet och provokation. Utöver detta konnoterar bilden till Mick Jaggers berömda läppar. Detta är historien kring hur Rolling Stones idag världsberömda logotyp kom till världen:

 

(I Can´t Get No) Satisfaction: Stones letar nya vägar

 

 

Beställningsbrev till Pasche angående turnéaffisch 1970.

 

Historien kring tillkomsten av ”Tounge & Lip-logon” börjar med ett helt annat uppdrag:  Medlemmarna i Rolling Stones hade under en tid varit missnöjda och frustrerade över de designförslag de blivit erbjudna av sitt dåvarande skivbolag Decca Records och ville på egen hand försöka hitta något de tyckte om. Sagt och gjort: 1969 ringer Mick Jagger ringde upp konstskolan London Royal College of Art och ber ledningen rekommendera en duktig student som skulle kunna tänka sig att skapa grafiskt material för bandet. Skolan tipsade om den då 25-årige eleven John Pasche, som strax därefter fick ett brev från Stones ledning med uppdraget att utforma en affisch för bandets Europaturné (se brev ovan). (En turné som för övrigt även inkluderade Sverigebesök i Malmö på Baltiska hallen, Råsunda Stadium i Stockholm och på Liseberg i Göteborg).

 

 Turnéaffischer 1970, 72 och 73 signerade John Pasche.

 

Resultatet blev en första poster som var en pastich på en reseaffisch från 1930-talet (se första affisch ovan). När John Pasche visade upp postern för första gången på sin slutexamen dök Mick Jagger upp (man kan ju tänka sig hur overkligt det kändes att frontfiguren i en av tidens största rockband dök upp på tillställningen).

Gruppen var vid tiden på väg att bryta med Decca Records för att starta eget och behövde en symbol för det nya skivbolaget, Jagger var så imponerad av Pasches affischförslag att han på stående fot även erbjöd honom att designa den nya logotypen.

 

Den hinduiska gudinnan Kali.

 

 

För den nya logotypen hade Jagger en idé om att den skulle vara inspirerad av hinduiska gudinnan Kali (se ovan) – Med påverkan från Kali, Mick Jaggers mun och Pop-konst levererade Pasche två veckor senare den färdiga logotypen.

Enligt Pasche så är huvudskälet till den lyckade designen att den är icke-auktoritär vilket harmoniserade bra ihop med bandet som vid tiden kallades “the bad boys of rock and roll”.

 

John Pasche 1969.

 

Allt arbete som Pasche gjorde för Rolling Stones sköttes alltid direkt genom Mick. Enligt Pasche var Jagger väldigt intresserad av konsthistoria och grafisk design och förstod betydelsen av en väl genomtänkt bildimage. Slutprocessen var att när Jagger var nöjd med något grafiskt förslag så tog han det till resten av bandet för godkännande.

 

Ser vi till vad bandmedlemmarna gjorde innan rockkarriären så fanns det nog en hel del åsikter även från de andra medlemmarna:

Trummisen Charlie Watts studerade konst vid Harrow Art School och arbetade som grafisk designer på reklambyrå i både London och Köpenhamn liksom att Keith Richards  var konststudent vid Sidcup Art College (och sedemera kan vi tänka oss att även Ron Wood har fått ha ett par trovärdiga ord med i leken med utgångspunkt från att han studerat konst vid Ealing College of Art i London). Mick Jagger själv studerade för övrigt innan musikkarriären ekonomi på London School of Economics.

 

 

"Brown Sugar", Top of the Pops 1971 (Sticky Fingers).

 

 

 

Emotional Rescue: Upprörande albumomslag & urpremiär för ”Tounge & Lip-logon”

 

 

Första gången ”Lip & Tounge” var synlig var på innersomslaget till plattan ”Sticky Fingers”. Ytteromslaget gjordes av tidens hetaste konstnär Andy Warhol, något som gjort att många trott att det är han som även ligger bakom designen av logotypen.

 

 

 Mick Jaggers brev till Andy Warhol angående designen till Sticky Fingers.

 

I ovanstående brev ger Mick Jagger Warhol fria tyglar i formgivningen av omslaget till ”Sticky Fingers” förutom små vänliga hintar kring att inte göra ett för avancerat album att producera. Man skulle ju kunna tro att en person som tidigare arbetat som AD (något han också belönades för 1957 av Art Directors Club) skulle ha både förståelse och kunskap om detta och därmed också leverera en design som levde upp till dessa krav, vilket var helt fel: Uppenbarligen lyssnade inte Warhol ett dugg på Jaggers önskemål utan lät formge ett album som ställde till en rad problem: Exempelvis innebar den fungerande dragkedja som sattes på originalomslaget att skivan repade sig själv liksom alla andra album som placerades bredvid den. Hade det inte varit för att Warhol i sig gav så mycket uppmärksamhet och var genom sin trendighet någon som bandet ville associera sig med hade uppdraget mycket troligt gått till någon annan. Inget ont som inte har något gott med sig dock: Omslagets provocerande fotografi rörde upp många känslor och skapade stor uppmärksamhet kring plattan (den gavs till och med ut med alternativt konvolut på vissa marknader) men har genom åren allt mer prisats och fått flera utnämningar som världens bästa skivkonvolut genom tiderna.

 

 

Albumet "Sticky Fingers" med innerkonvolut (1971).

 

 

You Can´t Always Get What You Want: Pasches lön

 

Det råder flera olika rykten kring vad Pasche fick betalt för uppdraget: ett rykte säger att man gav ett löfte om att ifall Rolling Stones fortfarande existerade efter tio år och om logotypen fortfarande användes så skulle Pasche bli medlem i bandet. Tio år gick men istället för att låta honom bli medlem så köpte man honom ett stort hus i Oxshott istället i vilket han han fortfarande bor.”. Not! Denna berättelse har blivit något av en modern myt. Sant är dock att Pasche direkt efter utfört uppdrag fick 50 pund och efter att han även efter några år fick ytterligare betalt i form av 250 pund som en form av erkännande från bandet och som ersättning för att den användes inom merchandise.

 

Även om man hade sett till att skydda logotypen så var den inte fullständigt registrerad i alla länder, exempelvis så registrerade ett tyskt jeansföretag logotypen och använde den på sina produkter. Detta och att andra obehöriga tillverkare började sälja märken och T-shirts med symbolen på innebar att man gjorde en ordentlig varumärkesregistrering och exponeringsavtal för att skydda logotypen.

Alla copyrighträttigheter tillhör bandet, dock ägde Pasche fram till 2008 originalverket vilken han då sålde för omkring 600 tusen svenska kronor till Victoria and Albert Museum i London.

 

 

Time Is On My Side: Rolling Stones 2012

 

50 years of rock - Rolling Stones 2012.

 

Rolling Stones anno 2012: Mick Jagger (69), Keith Richards (69), Ron Wood (65) och Charlie Watts (71) visar fortfarande var skåpet ska stå. Se ”svenskvideon” Doom & Gloom med Noomi Rapace i regi av Jonas Åkerlund:

 

Stones 2012: Doom & Gloom med Noomi Rapace. Regi: Jonas Åkerlund

 

 

Sist men inte minst..

 

John Pasche arbetade fram till 1974 som formgivare för Rolling Stones. Efter det fortsatte karriären dels inom reklambranschen som AD på Benton & Bowles Agency (1970-74) och i Sverige som designkonsulent på Stig Arbmans Annonsbyrå i Stockholm (1977-78). Liksom i skivindustrin: bland annat som AD på United Artists och senare även som creative director på Chrysalis Records. 

 

Några exempel på omslag designade av Pasche.

 

John Pasche har genom åren gjort en rad skivomslag, bland annat för Sinead O’Connor, UFO, Jethro Tull, Dr. Feelgood, flera konvolut för Art of Noice liksom för The Stranglers och ett samlingsalbum för Jimi Hendrix (se ovan). Pasche är även mannen bakom formgivningen av Judas Priest omslag och bandlogo på plattan ”Rocka Rolla” från 1974 (se ovan). Omslagets ”kapsylidé” var från början tänkt för Rolling Stones men hamnade istället på Priests debutplatta. (Lyssna gärna på albumets titelmelodi HÄR). Numera driver John Pasche sin egen designstudio. Besök gärna hans hemsida: John Pashe Design studio.

 

 

 "Time Is On My Side" med retrospektivt collage.

 

Läs även: AC/DC: Den svenska dansbandsturnén, snusprillan & syrrans symaskin…

 

Referenser

John Pasche hemsida: http://www.johnpasche.com/, John Pasche CV: http://www.johnpasche.com/john_pasche_cv.pdf, http://sleevage.com/the-rolling-stones-sticky-fingers/, http://intuitivedesigns.net/blog/post/top-10-rock-band-logos?top-10-rock-band-logos, http://blogs.houstonpress.com/rocks/2008/12/classic_rock_corner_the_greate_1.php, http://www.creativereview.co.uk/cr-blog/2008/september/was-john-pasche-asked-to-join-the-rolling-stones, http://diffuser.fm/best-band-logos/, http://www.rollingstonesnet.com/Europe1970.htm, http://kkdowning.net/SpecialReports/logohistory.html, http://www.digitaldreamdoor.com/pages/best_artists-bio/Rolling-Stones.html, http://www.lettersofnote.com/2009/09/i-leave-it-in-your-capable-hands.html, http://rockandrollreport.com/cover-story-rolling-stones-tongue-lips-by-john-pasche/, Intervention.org

 

Tobias Rasmusson

a