Slickepinnen Chupa Chups logotyp, det visuella marknadsföringsmaterialet till melodifestivalen, annonser för bilar, strumpbyxor, parfym, smycken och skivomslag… I del 2 av ”Dali the mAD Man” fortsätter vi titta på Dali som reklammakare, denna gång med fokus på print i allmänhet och hans annonser i synnerhet. Dessutom, som delikat bonusmaterial tar vi även fokus på Dalis älskarinna och musa: mode-/utvikningsmodellen och diskodivan Amanda Lear.

Att Dali jobbade med kommersiella uppdrag är ingen hemlighet – den stora gåtan är dock varför detta är så extremt dåligt dokumenterat? Jag har genomsökt internet, böcker och avhandlingar men funnit att denna lucka gapar pinsamt tom. Bristen på ett mer eller mindre samlat dokument har därför gjort att jag under en längre tid plockat på mig material och kan härmed presentera en unik och personlig sammanställning i tre delar av konstnärens kommersiella verk under rubriken: ”Dali: the mAD Man”.

 Salvador Dali.

Dali hade inga problem med att koppla ihop konst med kommersiella syften och var långt före popkonsten då det gällde att använda sig av kulturindustrin i sitt skapande, inte minst om det fanns pengar att tjäna – ett exempel på detta är att författaren och grundaren av surrealiströrelsen André Breton redan 1939 gav honom smeknamnet ”Ávida Dollars” vilket är ett anagram av Salvador Dali (dvs. innehåller samma bokstäver) baserat på franska avide à dollars vilket betyder ungefär ”den pengagiriga”.

Annonser

Bilreklam

1926 Isotta Franschini och Datsun 1972.

Sitt första reklamjobb gjorde Dali endast 22 år gammal. Uppdraget var att göra en annons åt återförsäljaren av det italienska lyxbilen Isotta Franschini i Madrid. Jobbet fick han av en bekant han lärt känna genom de kamrater han bodde tillsammans med under studieåren vid Madrid Beaux Arts. Annonsen publicerades på baksidan av tidningen ”Residencia” som var studentboendets egen ”skoltidning” (1926). 1972 fick Dali ännu en gång uppdraget att göra en bilannons, denna gång för Datsun 610 Wagon. Förutom annonsen medverkade även Dali i en 30-sekunders reklamfilm för bilmärket.

Som nämndes tidigare så tyckte Dali inte om att flyga – lika lite ville han köra bil. Det sägs att han aldrig någonsin satte sig bakom ratten. Dock åkte han: I garaget hade han bland annat en Cadillac och en Datsun 180B Wagon vilken han gav till sin hustru Gala 1969. Bilens främsta uppgift lär ha varit att personalen inte skulle använde Cadillacen när de skulle gjorde matinköp och andra ärenden. Bilen fick han troligen som delbetalning för illustrationerna av Datsun 610 Wagon 1972.

Dalis Datsun 180B Wagon. (Bild: cartype.com).

Dalis Datsun var länge försvunnen men hittades för några år sedan mycket nergången i en lada nära Dalis hem och kan nu beskådas i restaurerat skick på Castell Gala Museum. Fler bilder på bilen kan du se HÄR!

Johnson Paint & parfymreklam

 Reklam för färg 1942 och parfym 1946

1942 illustrerade Dali en tidningsannons för färg till tillverkaren Johnson Wax (S.C. Johnson & Son, Inc.). Vid tiden var Dali fascinerad av ögon vilka ofta syntes i hans konstverk. Utdrag ur annonsen:

En färgtillverkares svåra situation… tolkad av Salvador Dali.

”Mr Dalis uppfattning om en färgtillverkare på jobbet kan tyckas lite bisarr. Egentligen finns det stunder då problemen med våra kunder är precis lika förvirrande som Mr Dalis bild. ”

Parfym

"Mirage" för parfymen Desert Flower 1946.

För företaget Shulton, Inc. och deras parfymserie Desert Flower gjorde Dali 1946 en triologi av målningar; “The Invisible Lovers”, “Oasis” och ”Mirage” (se ovan) – Dali beskrev själv den sistnämnda tavlan med orden:

”Mötet mellan en vacker kvinna (Venus) och Apollo i öknen symboliserar illusionen av kärlek. Auran av klassiska antikviteter och blommorna öknen som utgår från pannan av Apollo frammanar den tidlösa känslan av kärlek.” Salvador Dali

Nedan en annons för det amerikanska företaget John Fredrics parfym Golden Arrow Toiletries, publicerad i Harper’s Bazaar 1944:

Nylonstrumpor

Annonser för Bryans. Alla 1945.

Under perioden 1944-48 formger Dali ett flertal annonser för nylonstrump-företaget Bryans Hosiery. Annonserna håller än idag en hög klass och skulle kunna platsa i vilket nutida trendmagasin som helst.

 1: 1948, 2: 1948, 3: 1944.

Nylonstrumpor var för tiden en ny uppfinning, den första började tillverkas 1939 och året därpå nådde den syntetiska nyheten Europa (som kuriosa kan sägas att Sveriges första tillverkades på Malmö Strumpfabrik 1945). Det var alltså en synnerligen het och modern damprodukt som Dali saluförde genom sitt surrealistiska bildlandskap med återkommande kroppslösa svävande ben i centrum.

 1: 1946, 2: 1947, 3: 1946.

Totalt lär Dali sammanlagt ha gjort 15 olika annonsillustrationer till Bryans Hosiery. Annonserna publicerades i trendiga modemagasin som Vouge.

1: 1944, 2: 1947, 3: 1948.

Smyckesreklam

Smyckesreklam: "For all our yesterdays" (1940) och "Girl in Love..." (1953).

Trots tvekan då man var rädd att annonser skulle förbilliga diamanter började tillverkaren De Beers Consolidated Mines Ltd. 1939 göra reklam för diamanter i USA. Dali gjorde sin första annons för företaget 1940 under annonsrubriken ”For all our yesterdays”. 1947 myntades taglinen ”A Diamond Forever” efter att man tillsammans med N.W. Ayer forskat kring varför människor köpte diamanter och upptäckte att det inte, som man tidigare trott, var ett anseende som lyxmode (high fashion) som var drivkraften, utan som en symbol för kärlek. Kampanjen fortsatte sedan fram till 1990. Dali gjorde 1953 sin andra illustration till De Beers Collection, nu under det gällande temat, verket döpte han till ”Girl in Love…”. Tanken med att anlita en konstnär som Dali var att förmedla en idé kring att diamanter är unika och sällsynta konstverk.

Mineralvatten & skivomslag

 
Förpackningslåda till Perrier & skivomslag.

1955 gjorde Dali skivomslaget till komikern, skådespelaren, musikern och tillika vännen Jackie Gleasons platta ”Lonesome Echo”.På skivans baksida skriver Dali om sina intentioner med omslagsbilden: ”The first effect is that anguish, of space, and solitude. Secondly, the fragility of the wings of a butterfly, projecting long shadows of late afternoon, reverberates in the landscape like an echo. The Feminine element, distant and isolated, forms a perfect triangle with musical instrument and its other echo, the shell.” Skivan blev storsäljare och placerade sig bland annat som etta på Billboard Top Ten. Lyssna gärna på Gleasons version av ”Mad About The Boy” från skivan HÄR. 1969 fick Dali uppdraget att designa en förpackningslåda för mineralvatten/dryckesföretaget Perrier (se ovan).

Posters

Franska Statens Järnvägar

Fjärilssviten 1969

1969 gjorde Dali ”Den franska järnvägssviten SNCF” eller ”fjärilssviten” som den också brukar kallas, bildserien består i sin helhet av sex olika verk/posters som representerar olika delar av Frankrike. Uppdraget kom från franska SJ (SNCF: Société Nationale des Chemins de fer français).

Eurovision Song Contest 1969

Dalis affisch för Melodifestivalen i Madrid 1969.

När den internationella tävlingen i Eurovision Song Contest (melodifestivalen) skulle hållas i Spanien 1969 fick Dali ansvaret för marknadsföringsmaterialet. Landet hade året innan vunnit med låten ”La la la” med Massiel och stod nu för värdskapet i Madrid. Dali gjorde bland annat en affisch (se ovan) liksom en stor metallskulptur till scendekor (se video nedan).

Tommy Körberg framför "Judy min vän" framför Dalis skulptur.

När rösningen var avslutat kunde man för första gången presentera hela fyra vinnare som alla fick samma poäng: Nederländerna, England, Spanien och Frankrike. Sverige och Judy min vän med Tommy Körberg hamnade på en 9:e plats. Även om affischen kanske inte varken symboliserar något spanskt eller musik var det spanska produktionsteamet mäkta stolta över att man fått Dali att arbeta med ett arrangemang som melodifestivalen: I inledningscenen till programmet zoomar man först noggrant in skulpturen och därefter får affischen en grundlig filmning från topp till tå.

Logotyp

Dali & Chupa Chups

 1969 re:designade Dali Chupa Chups logotyp.

De flesta har nån gång haft klubban i munnen men få vet att det är Salvador Dali som formgivit dess logotype, eller rättare sagt re:designat. Innan vi går in på mer exakt vad han gjort så ligger det på sin plats att ta en liten historisk tillbakablick av Chupa Chups:

Historien om klubban tar sin början 1958 då godistillverkaren Enric Bernat anlitar en fransk marknadsundersökningfirma för att studera konsumenternas godisvanor. Nyttiga insikter var att det inte fanns något godis speciellt anpassat för barn på marknaden och att kombinationen barn och godis hade sina risker: dels kunde ungarna sätta hårda karameller i halsen och dels observerade man att barn ofta pillade på godiset med händerna och ständigt drog ut det ur munnen – något som var både ohygieniskt och bidrog till mycket kladd: Den smarta och enkla lösningen blev därför att sätta den klibbiga och bakteriefyllda karamellen på en pinne.

Varumärkesnamnet: fotbollsklubban som blev en sugare

Från början kallade Bernat klubban för GOL (spanska för ”mål”) detta eftersom han liknade klubban med en fotboll på pinne och munnen som ett mål. Namnet gick dock inte hem hos konsumenterna så man anlitade en reklambyrå som istället föreslog namnet Chups (från det spanska verbet chupar – ”att suga”), sitt slutgiltiga namn fick klubban dock först efter det att man börjat sända en radiospot som löd: “Chupa un caramelo, chupa, chupa,… chupa Chups” vilket i folkmun gav klubban namnet ”Chupa Chups” och snart därefter också blev varumärkesnamnet.

Chupa Chups logohistoria

Logotypen: Dali´s re:design

1969 anlitade Bernat sin vän Dali och bad honom göra en logotyp som skulle fungera på en internationell marknad. Dali tackade ja och man bestämde möte på ett kafé. Efter en timmes prat och skissande på några tidningar var han klar. Dali´s bidrag kan kanske tyckas minimalt men hans insats hade betydelse; vad han gjorde var att rekommendera en logotext helt i rött och för att ge den lite mer personlighet satte han även en gul/orange ”blomma” runt texten, samt kanske det viktigaste: han rekommenderade att logotypen skulle flyttas från sidan av klubban till toppen för att öka synligheten i butiken. Enkelt men smart!

Dali var en gottegris och det sägs att han som betalning för uppdraget istället för pengar bad om att få en chokladask hemsänd till sig varje dag.

Amanda Lear: Dalis musa

Dalis musa nummer 2: Amanda Lear.

Det fanns två betydelsefulla kvinnor i Dalis liv, den ena Gala, mötte vi i del 1 av Dali: the mAD Man. I del 2 är det dags att stifta bekantskap med modellen, konstnären och mångmiljonsäljande diskostjärnan Amanda Lear – en kvinna med ett mystiskt förflutet. Amanda och Salvador inledde 1965 en relation som sedan skulle hålla i sig i nära 17 år. Detta är historien om den andra kvinnan:

När exakt Amanda Lear föddes är oklart, 1939, 1941, 1945 eller 1948 är födelseår hon själv uppgett. Andra och troligast uppgifter säger att hon föddes i Hong Kong 1946. Hennes mamma hade asiatiskt/franskt ursprung och hennes pappa som tjänstgjorde för franska armén i Indokina hade påbrå från England/Frankrike. Växte upp gjorde hon i södra Frankrike och Schweiz. Varför uppgifterna kring hennes unga år är grumliga har sin förklaring, för många var det en chockerande tillkännagivning som vi ska återkomma till.

Amanda Lear i TV-reklam för Révillon’s Detchema fragrance (1967).

Amanda lär tidigt haft intresse för konst och gick redan som 16-åring målarskola i Paris. 1964 flyttade hon till England för att studera på välrenommerade St Martins School i London. 1965 upptäcktes Amanda Lear av Catherine Harlé, ägare av den kända modellagenturen med samma namn och syntes snart i magasin, annonser och reklamfilmer. Modellkarriären gick spikrakt uppåt och snart gick hon även modell till bland annat Paco Rabanne, Yves St Laurent, Coco Chanel, Mary Quant och plåtades för Elle och Vouge av toppfotografer så som Helmut Newton och Charles Paul Wilp. Amanda blev vid denna tid ett välkänt ansikte i ”swinging Londons” natt- och nöjesliv. Hon dejtade Brian Jones i Rolling Stones, hade en fling med Bryan Ferry och en årslång relation med David Bowie:

Rolling Stones, Bryan Ferry och David Bowie

1 & 2. Pojkvännerna Bowie och Bryan Ferry. 3. Roxy Music "For Your Pleasure".

Hennes förhållande med Brian Jones resulterade i Rolling Stones ironiska låt ”Miss Amanda Jones” som finns med på albumet ”Between the Buttons” (1967). 1973 poserar Amanda Lear på omslaget till Roxy Music´s klassiska album ”For Your Pleasure” (se omslag ovan). Samma år medverkar hon tillsammans med David Bowie i en TV-inspelning där han sjunger The Merseys låt ”Sorrow” till henne (vilken finns med på Bowies coveralbum ”Pin Ups” (1973). Kolla in länkarna nedan (öppnas i nytt fönster): Rolling Stones: Miss Amanda Jones (1967). David Bowie & Amanda Lear: Sorrow (1973).

”Den vackraste skalle jag någonsin sett!” – Amanda & Dali

I 17 år var Amanda och Salvador ett par.

Salvador Dali träffade Amanda första gången 1965: I sin självbiografi ”My Life with Dali” berättar Amanda om mötet:

Vi var på nattklubben ”Le Castel” i Paris, jag och Brian Jones, Rolling Stones gitarrist. Jag minns att Dali kom fram till oss och utbrast ”Du har den vackraste skallen som jag någonsin sett”. Jag blev upprörd som en lus. Han började känna på mitt huvud och sa: ”Min kära, ett skelett av god kvalitet är det viktigaste i livet”. För mig var Dali en stor ikon. Han ville träffa Brian Jones (som han kallade ”den rrrrrrrullande stenen”) och bjöd oss till lunch dagen därpå. Brian var som vanligt ”stenad” och dök inte upp så jag gick ensam. Då fick jag se en ny sida av honom: Jag föll för honom direkt vilket förvånade mig. Jag brukade tända på snygga muskulösa pojkar – Dali var motsatsen och dessutom mycket äldre än mig. Men han förförde mig, fick mig i säng och sedan dess var jag hans älskarinna. Tydligen förvånade vårt förhållande honom också, han sa ständigt: ”Jag vill inte vara otrogen. Jag älskar min fru Gala. Jag kan inte ha någon älskarinna, det är helt otänkbart”. Hans lösning var att vi skulle gifta oss… fast han redan var gift. Dali tyckte ändå det var en utmärkt idé: ”Vi gifter oss i hemlighet, då blir du inte längre min älskarinna utan min andra fru och då behöver jag inte ha skuldkänslor för att bedra Gala”. Vi lade ner mycket tid på att hitta en präst men hittade aldrig någon. Det rann ut i sanden. Men under en period var han verkligen mån om att vi skulle gifta oss”.

I ateljén: Amanda agerar modell.

Den andra hustrun: Amanda, Gala och Salvador

Första gången jag träffade Gala var i deras hem i Cadaqués. Jag kom utan smink och hade sandaler på fötterna, det enda som hände var att Gala såg på mig, typ. Två veckor senare tog hon mig åt sidan i sitt rum. Hon skulle, som hon brukade göra, åka till Grekland en månad med någon av sina älskare. Hon varnade mig: ”Om något händer honom kommer du att vara ansvarig” och tillade: ”Vi delar INTE på honom!” Salvador vågade då inte ha sex med mig. Gala var allt för honom: hans fru, diva, sjuksköterska, chef… Utan henne var han förlorad. Officiellt var och blev jag ändå den andra hustrun Dali. Vi avlöste varandra, när Gala kom hem återvände jag till London. Men varje jul tillbringade vi alla tre tillsammans på Maxim.

Amanda, Gala & Salvador (1972).

Salvador gav mig aldrig några pengar. Han tjänade en massa pengar men erbjöd mig aldrig ett öre… Han sa: ”Jag kan inte ge dig några pengar. Jag är gift, katolik och jag kan inte ha en älskarinna”. Så det var Gala som betalade mig mina resor och hotell.

”I knew nothing when I first met him. He taught me to see things through his eyes. Dalí was my teacher. He let me use his brushes, his paint and his canvas, so that I could play around while he was painting for hours and hours in the same studio. Listening to Dalí talk was better than going to any art school.” /Amanda om Salvador

Chocken: Är Amanda transexuell?

Som nämndes tidigare är inte mycket känt kring Amanda Lears tidiga liv. Ett rykte som chockade många var uppgifterna om att Amanda föddes som pojke och egentligen hade dopnamnet Alain Tapp. Historien säger att hon som ung man i slutet av 50-talet börjat äta hormoner och plastikoperarat näsan. Transexuella April Ashley har i sin bok ”April Ashley’s Odyssey” (1982) sagt att hon i början av 60-talet arbetat tillsammans med Amanda Lear på transvestit/strippbaren Le Carrousell reveue i Paris. Bilderna nedan påstås vara Amanda Lear under denna tid, då med artistnamnet Peki d´Oslo.

Peki d´Oslo.

Vidare säger ryktet att Lear 1963 lär ha genomfört en könsoperation i Casablanca utförd av en läkare kallad Dr. Bourou. Ytterligare ”bevis” anses de transexuella anspelningar som återkommer i flera av hennes låttexter vara liksom hennes mörka röst, sammantaget har ”bevisen” skapat en övertygande och allmän tro på att Amanda Lear tidigare var man. Om Amanda Lear verkligen är transexuell eller inte är fortfarande ovisst, enligt henne själv är det falska rykten och inget annat än ett PR-trick som hon själv lät sprida när hon skulle starta sin skivkarriär, detta efter en rekommenderation från expojkvännen David Bowie (som själv använt sig av androgyna scenkaraktärer) och Dali. I biografin ”My Life with Dali” (1985) berättar Amanda att Dali alltid tilltalade henne på samma sätt som han talade till män, något som ytterligare spädde på övertygelsen kring ryktet. Dessutom var det välkänt att Dali gärna omgav sig med transvestiter. För att, som hon sa: ”få slut på ryktena” och ”bevisa” att hon verkligen var kvinna vek Amanda 1978 ut sig i bland annat Playboy (se bilder nedan). Ryktena i kombination med att hon är diskodiva har dock gjort henne till en av de största gayikonerna av idag.

Amanda i Playboy och Dali med majskolv (foto: Robert Whitaker).

Discodiva & gayikon…

Amanda Lears discografi innehåller totalt 16 fullängdsskivor, bland annat I Am A Photograph (1977), Sweet Revenge (1978), Never Trust A Pretty Face (1979), Diamonds For Breakfast (1980), Incognito (1981), Tam-Tam (1983) och 69 singlar. Totalt har Amanda Lear sålt omkring 23 miljoner skivor. Amanda håller fortfarande på med musik, 2012 släppte hon studioalbumet ”I Don’t Like Disco”, samma år gick hon som catwalkmodell för Jean Paul Gaultier’s modevisning i Paris. 2013 har hon en ledande teaterroll i komedin ”Divana” i Paris (med kläder av nyss nämnda herre) och arbetar paralellt med ett nytt studioalbum.

Amanda Lear - Fashion Pack (1979).

Farväl min kära!

Den 13:e mars 1979 gifte sig Amanda med den franska, bisexuella, aristokraten Alain-Philippe Malagnac d’Argens de Villèle. Ett giftermål som både Salvador och hans fru Gala motsatte sig med anledning av hans dåliga rykte bland den franska societeten. De lär vid ett flertal tillfällen försökt övertala att Amanda att ställa in bröllopet.

Som konsekvens av giftermålet (och att hennes skivkarriär satte fart) började deras relation allt mer ebba ut. De båda höll dock sporadisk brev- och telefonkontakt, särskilt efter att Gala gick bort 1982. Amanda besökte även Salvador vid några tillfällen, sista gången strax innan Salvador lämnade jordelivet den 23.e januari 1989.

Salvador & Amandas relation varade i nära 17 år.

Missa inte del 3 av ”Dali: the mAD Man”! Bland annat läser du om skyltfönstret som upprörde New York, det blir design i form av förpackningar, produkter, bokillustrationer, kläder, möbler och smycken. Dessutom tittar vi närmare på Dalis uppdrag för tidningar som Vouge och Playboy… Läs även del 1 av Dali: the mAD Man.

Gilla gärna WiKiPiCKi på Facebook – det uppskattas! Share & care!

Källor: se Dali: the mAD Man 3. a

Dali: the mAD Man 2